Vecka 42: Nationella prov
Om de nationella proven i svenska som andraspråk
De nationella proven är utformade för att, så heltäckande som möjligt, pröva vad eleven kan i ämnet svenska/svenska som andraspråk i respektive årskurs. De utgår från en kommunikativ och funktionell språksyn och är uppdelade på olika delprov som tillsammans testar muntlig förmåga, läsning samt skriftlig förmåga (Nationella prov, Uppsala universitet, 2026).
Vissa av delproven genomförs på en bestämd dag i hela landet samtidigt, andra genomförs på lektionstid under några veckor (Nationella prov, Uppsala universitet, 2026).
Både utformning och bedömning av de nationella proven utgår från respektive läroplan för grundskola, gymnasium och komvux. Syftet med proven är att stödja lärarnas bedömning och betygssättning. Lärare erbjuds stöd via bedömningsmatriserna, i form av nationella, gemensamma bedömningskriterier (Nationella prov, Uppsala universitet, 2026).
Skolor kan även använda de nationella proven i sitt kvalitetsarbete, genom att analysera provresultat i relation till betygs- och/eller bedömningskriterier (Nationella prov, Uppsala universitet, 2026).
Reflektion
De nationella proven innebär fördelar, både för lärare och skolledning, vad gäller att säkerställa att man håller rätt betygsnivåer. Men vad innebär proven för den enskilda elevens betyg och därmed framtid? Det är viktigt att komma ihåg att de nationella proven genomförs vid ett tillfälle och ger alltså en bild av språknivån just nu, och ingen fullständig bild av elevens språkutveckling.
Performansanalys, som utgår från interimspråksteorin, ger en noggrann analys och en detaljerad bild av elevens språkliga kompetens. Läraren får en tydlig bild av vad eleven behärskar och hur man ska planera undervisningen framåt (Abrahamsson & Bergman, 2014, s. 35).
Med bedömningsstödet Bygga svenska följer läraren elevens språkutveckling steg för steg (Skolverket, 2017, s. 10). ”Piltavlan” hjälper dessutom till att visualisera framsteg tillsammans med eleven (Skolverket, 2017, s. 15).
De olika modellerna kompletterar varandra. Det nationella provet ger tryggheten i det gemensamma bedömningsunderlaget, och ger en ögonblicksbild av språket just nu. Performansanalysen ger den detaljerade bilden av elevens språkkompetens och Bygga svenska hjälper läraren att följa elevens språkutveckling över tid.
Källor:
Abrahamsson, T. & Bergman, P. (red.) (2014). Tankarna springer före: att bedöma ett andraspråk i utveckling. Stockholm: HLS förlag. (152 s.).
Skolverket (2017). Bygga svenska. Stockholm: Skolverket. Bedömningsstödet Bygga svenska - Skolverket
Svenska som andraspråk. Nationella prov. Grundskolan. Uppsala universitet. Nationella prov – bakgrund och syfte – Uppsala universitet (2026-10-14)
Blogginlägg v 41 – Bygga svenska
”Bygga svenska”
Bedömningsunderlaget ”Bygga svenska” syftar till att hjälpa lärare och inlärare att följa språkutvecklingen och planera fortsatt undervisning. Materialet är uppbyggt kring tre kompetenser, som tillsammans skapar överblick över inlärarens språkutveckling: talat språk (lyssna och tala), läsa samt skriva. De tre kompetenserna överlappar varandra delvis, men tillsammans speglar de kommunikativ språkförmåga (s. 80-83).
Kompetenserna är uppdelade på vardera fem utvecklingssteg som ger en beskrivning av språkutvecklingen. Kompetenserna utvecklas sällan linjärt och inläraren kan alltså vara på olika steg i de olika kompetenserna samtidigt (s. 11).
Fokus i bedömningen ligger på inlärning i skolsammanhang på andraspråket, och hur inlärare använder sina språkliga kompetenser, muntligt och skriftligt, i olika genrer (s. 10, s. 78). Det finns emellertid ingen korrelation mellan stegen i ”Bygga svenska” och betygskriterierna, varken för svenska eller svenska som andraspråk (s. 11).
Elevtexten:
Texten är engagerande och fångar läsaren. Texten är berättande och argumenterande, eleven är modig och tar risker med språket (exempelvis ”förstoppad”). Vi vet inte vilka instruktioner eleven fått om uppgiften.
Jag hittar bevis för observationspunkterna på steg 1, utom text till bildserie och ämnesrelaterade ord. Jag hittar bevis för observationspunkterna på både 2A och 2 B, utom ämnesrelaterade ord, men jag känner mig osäker på om bevisen är tillräckliga för att alla övriga observationspunkter kan anses uppnådda. Finns tillräckligt med adverbial i temaposition för att bocka av rutan? Jag vill avvakta och försöka skapa tillfälle för eleven att visa detta. Jag hittar bevis för flera observationspunkter på steg 3, men saknar komplex meningsbyggnad och varierad referensbinding/sambandsord.
Sammanfattningsvis bedömer jag att eleven ligger på steg 2 i kompetensen skriva, hen uppfyller flera av observationspunkterna på steg 2A och 2B, men inte samtliga på någon av dem i den här texten. Eleven visar dock flera av observationspunkterna för steg 3, och är alltså på väg. Jag noterar att ”ämnesrelaterade ord” saknas på alla nivåer.
Reflektioner:
Uppgiften visar hur svårt det är att göra en säker bedömning utifrån en enda text. I ”Bygga svenska” lyfts vikten av kontinuerliga bedömningar av olika uppgifter med varierande stöttning och kognitiv belastning, för att bedömningen ska bli så rättvis som möjligt (s.10).
Jag funderar på hur mycket tid det tar att genomföra ”Bygga svenska” i en hel klass? Läraren behöver göra noggranna bedömningar för varje elev vid flera tillfällen, vilket är tidskrävande, särskilt i början. Eller kan bedömningsstödet faktiskt spara tid när det är inarbetat?
”Bygga svenska” kan hjälpa till att öka motivationen när att eleven ser sina framsteg och bockar av uppnådda mål. Bedömningsunderlaget är ett hjälpmedel för att göra en formativ bedömning, och på ett tydligt sätt visualisera språkutvecklningen för inläraren (s. 12). Det är ett sätt att tydiggöra förväntningar och visa den gemensamma vägen mot målet, vilket jag tror är hjälpsamt.
Källor
Skolverket (2017). Bygga svenska. Stockholm: Skolverket. Bedömningsstödet Bygga svenska - Skolverket
Detta är en del av delkurs 4 på SVA för lärare på Borås högskola.
Vecka 40
Konversation med CoPilot
Min fråga: Vad menas med språklig kompetens?
CoPilot svarar: Språklig kompetens betyder en persons förmåga att förstå och använda ett språk på ett ändamålsenligt sätt i olika situationer.
Begreppet omfattar flera delar:
Läsförmåga – att kunna förstå texter.
Skrivförmåga – att kunna uttrycka sig tydligt i skrift.
Talförmåga – att kunna kommunicera muntligt.
Hörförståelse – att förstå talat språk.
Ordförråd och grammatik – att känna till och använda språkets regler och ord.
Pragmatisk kompetens – att anpassa språket efter situation, mottagare och syfte.
Sociokulturell kompetens – att förstå normer, värderingar och kulturella aspekter som påverkar språkanvändningen.
I ämnet svenska som andraspråk ses språklig kompetens ofta som mer än bara korrekt grammatik. Det handlar också om att kunna använda språket för att:
lära sig nya saker,
delta i sociala sammanhang,
uttrycka tankar och känslor,
kommunicera i studier och arbetsliv.
Exempel: En elev kan ha god grammatisk kunskap men ändå behöva utveckla sin språkliga kompetens om hen har svårt att anpassa sitt språk till olika mottagare eller förstå underförstådda budskap i texter.
Om du läser kursen om bedömning av språklig kompetens handlar det därför ofta om att analysera och värdera elevers språkförmåga ur flera perspektiv, inte bara rätt eller fel språk.
Jag: Var snäll och utveckla svaret.
CoPilot svarar: Absolut. Om du läser till lärare i svenska som andraspråk är det viktigt att förstå att språklig kompetens är ett bredare begrepp än att bara kunna grammatik eller många ord. Det handlar om människans samlade förmåga att använda språk för att förstå, tänka, kommunicera och delta i olika sociala sammanhang.
Vad är språklig kompetens?
Språklig kompetens kan beskrivas som den kunskap och de färdigheter som gör att en person kan använda ett språk på ett fungerande och meningsfullt sätt. En person med god språklig kompetens kan inte bara bilda korrekta meningar utan också anpassa sitt språk efter situation, syfte och mottagare.
Tänk dig följande situation:
En elev kan skriva "Hej!" till en kompis i ett sms.
Samma elev behöver kunna skriva en formell text till en myndighet.
Eleven behöver också kunna förstå instruktioner i skolan, delta i diskussioner och tolka olika typer av texter.
Alla dessa förmågor är delar av den språkliga kompetensen.
Olika delar av språklig kompetens
1. Lingvistisk kompetens
Detta handlar om kunskaper om själva språksystemet:
ordkunskap (vokabulär)
grammatik
uttal
stavning
meningsbyggnad
Exempel:
En elev vet att man säger:
✅ Jag gick till skolan igår.
och inte:
❌ Jag gå till skolan igår.
Denna kunskap är viktig, men den räcker inte ensam för att man ska kunna kommunicera effektivt.
2. Kommunikativ kompetens
Kommunikativ kompetens handlar om att kunna använda språket för att uppnå olika syften.
Man behöver kunna:
ställa frågor
argumentera
berätta
förklara
beskriva
uttrycka åsikter
Exempel:
En elev kan grammatiskt korrekta meningar men kanske ändå har svårt att delta i ett gruppsamtal. Då finns det språkliga kunskaper men den kommunikativa kompetensen behöver utvecklas.
3. Pragmatisk kompetens
Pragmatisk kompetens handlar om att förstå hur språk används i olika situationer.
Exempel:
Om en lärare säger:
"Det är lite stökigt här inne idag."
förstår de flesta elever att läraren egentligen menar:
"Ni behöver lugna ner er."
Att förstå sådana underförstådda budskap kräver pragmatisk kompetens.
4. Sociokulturell kompetens
Språk är nära kopplat till kultur och sociala normer.
Man behöver veta:
hur man tilltalar olika personer
vilka uttryck som passar i olika sammanhang
hur samtal vanligtvis fungerar i en viss kultur
Exempel:
I Sverige förväntas elever ofta uttrycka egna åsikter och ställa frågor till läraren. För elever som vuxit upp i andra skolkulturer kan detta vara ovant och påverka hur deras språkliga kompetens uppfattas.
Språklig kompetens och svenska som andraspråk
Inom svenska som andraspråk betonas att språket är ett redskap för lärande. Därför bedömer man inte bara om en elev använder korrekt svenska.
Man undersöker också:
Hur eleven använder språket för att tänka och resonera.
Hur eleven deltar i samtal.
Hur eleven förstår texter.
Hur eleven uttrycker kunskaper i olika ämnen.
En elev kan till exempel ha begränsat ordförråd men ändå visa avancerat tänkande. Därför behöver lärare se hela den språkliga kompetensen och inte bara språkliga fel.
Cummins syn på språklig kompetens
Den canadensiske forskaren Jim Cummins skiljer ofta mellan två typer av språkförmåga:
BICS
Basic Interpersonal Communicative Skills
Det vardagliga språket.
Exempel:
prata med kompisar
handla i affären
småprata
Många andraspråkselever utvecklar detta relativt snabbt.
CALP
Cognitive Academic Language Proficiency
Det akademiska skolspråket.
Exempel:
analysera
argumentera
jämföra
resonera kring abstrakta begrepp
Detta språk tar betydligt längre tid att utveckla och är ofta avgörande för framgång i skolan.
Hur kan en lärare bedöma språklig kompetens?
En lärare kan observera:
Muntligt språk
deltar eleven i samtal?
kan eleven argumentera och förklara?
hur varierat är ordförrådet?
Skriftligt språk
struktur i texter
ordval
grammatik
anpassning till genre och mottagare
Läsförmåga
ord- och textförståelse
inferenser (att läsa mellan raderna)
kritisk läsning
Hörförståelse
förstå instruktioner
förstå muntliga genomgångar
uppfatta nyanser och underförstådda budskap
Sammanfattning
Språklig kompetens är alltså förmågan att förstå och använda språk i olika situationer. Den omfattar:
kunskap om grammatik och ord
förmåga att kommunicera
förståelse för sociala och kulturella sammanhang
förmåga att använda språket för lärande och tänkande
I svenska som andraspråk ses språklig kompetens som något dynamiskt som utvecklas över tid och som påverkas av både individens språkliga erfarenheter och de sammanhang där språket används. För en lärare innebär det att bedömningen måste omfatta hela elevens språkbruk, inte bara språkliga fel eller brister.
Min reflektion: CoPilots svar är lätta att förstå, men saknar det tydliga forskningsperspektiv som finns i kurslitteraturen. Det första svaret handlar om vad inläraren kan göra med språket, i linje med Skolverkets (2017, s. 27-66) bedömningsmodell Bygga svenska som listar just kompetenserna lyssna och tala, läsa samt skriva (inklusive ordförråd och grammatik). Här ligger även tyngdpunkten i den gemensamma europeiska referensramen för språk (GERS), som Flyman Mattsson (2017, s. 174-175) beskriver. GERS används ofta för att bedöma andraspråkstalares språknivå och är högaktuell i äldreomsorgen, inte minst i samband med det nationella språkkrav för äldreomsorgen som började gälla 1 juli i år (Socialstyrelsen, 2026).
Jag ber CoPilot utveckla sitt svar och nu tar den upp kommunikativ kompetens, vilket också beskrivs i Bachman & Palmers modell som Abrahamsson & Bergman (2022, s. 14) presenterar. Modellen beskriver de kompetenser som behövs för att man ska kunna kommunicera enligt samhällets krav och egna behov.
Olofsson& Sjöqvist (2013, sid 693-694) presenterar Celce-Murcias modell, som är en utveckling av bla Bachman & Palmers modell. Här är den sociokulturella kompetensen central, dvs förmågan att anpassa språket efter socialt sammanhang. Både CoPilot, Abrahamsson & Bergman (2014, s. 14) och Skolverket (2017, s. 79) lägger vikt vid förmågan att anpassa språket till genre och mottagare. Jag inser att jag, när jag träffar andraspråkstalare, måste uppmärksamma ordens valör och hur olika ord och uttryck används i olika sammanhang. Ibland läser jag konstiga och/eller direkt olämpliga saker i en patientjournal, och även om jag förstår att det inte skrivits av bristande respekt undrar jag hur det går för personen i mötet med patienterna. Fel tonläge kan ge ett dåligt första intryck, som kan vara svårt att reparera (Olofsson & Sjöqvist, 2013, s. 694).
Genom att medvetandegöra nyanser, och genom att stötta inlärarna att lära sig fler ord och fraser får de förutsättningar att förstå tonskillnader (Olofsson & Sjöqvist, 2013, s. 695). Allt hänger ihop i språkinlärningen, men viktigast är ändå att det fungerar i sociala sammanhang, i mötet med patienter, anhöriga och kollegor.
Jag har fått ökad medvetenhet om hur många olika beståndsdelar som tillsammans bygger upp språket, och som måste hänga ihop för att inläraren ska ”kunna språket”, även om jag valt att fokusera på sociokulturell kompetens här. Mitt uppdrag blir att underlätta för inlärarna att delta i sociala sammanhang på arbetsplatserna, där de kan träna och utveckla sin kommunikativa språkförmåga (Olofsson och Sjökvist, 2013, s. 696).
Källor:
Abrahamsson, T. & Bergman, P. (red.) (2014). Tankarna springer före: att bedöma ett andraspråk i utveckling. Stockholm: HLS förlag.
Flyman Mattson A. (2017). Svenska som andraspråk på språkvetenskaplig grund. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 169-194.
Olofsson, M. & Sjöqvist, L. (2013). Bedömning i Svenska som andraspråk. I Hyltenstam, K. & Lindberg, I. (red.) Svenska som andraspråk: i forskning, undervisning och samhälle. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 685-723.
Skolverket (2017). Bygga svenska. Stockholm: Skolverket. Bedömningsstödet Bygga svenska - Skolverket
Socialstyrelsen (2026). Nationellt språkkrav för äldreomsorgen. Stockholm: Socialstyrelsen. Språkutvecklande arbete i äldreomsorgen - Socialstyrelsen